Värdelös bloggare

Vi är inne på den sita månaden i Turkiet nu och jag sitter här och undrar vart tiden flög iväg. Det har varit tyst på bloggen den senaste tiden av den enkla orsaken att jag ä för lat för att skriva. Jag har märkt att jag är en person som inte borde blogga eftersom jag efter en kort tid blev väldigt lat och omotiverad till att skriva.

Det märks att det närmar sig slutet på säsongen eftersom hotellpersonalen minskat drastiskt efter att alla sommarjobbare och praktikanter åkt tillbaka till sina skolor och även Nazars personal börjar minska. Från mitt team åkte en hem förra veckan och från guideteamet åker en på tisdag. Det är hemskt att ta avsked till personer man inte vet när man kommer träffa igen. Det skulle också vara så mycket lättare om det var ett stort avsked och så åkte man hem, istället för som det är nu med ett avsked nu som då.  Det får en verkligen att tänka på att snart är det man själv som står med väskan, redo att åka hem. Men det är ingen vits att gå runt och bäva inför den dagen, den kommer komma oavsett hur mycket man tänker på den så det är lika bra att inte tänka på det och göra det allra allra bästa av den sista tiden nu. Hade faktiskt en underbar vecka förra veckan när mina favoriter Robin och Sophie var och hälsa på. Vi gjorde inte så mycket speciellt, njöt mest bara av varandras sällskap. Det var första gången sen januari som vi befann oss alla tre på samma ställe så det var verkligen uppskattat att få lite tid tillsammans. I synnerhet med tanke på att efteråt drog sophie iväg till Asien på obestämd tid. Det är inte lätt när man är tre vänner som alla älskar att resa. Imorgon är vi lediga och vi som brukar vara emot att planera en massa till våra lediga dagar har planerat en dag med paddleboarding, poolhäng, shoppingtrip till närliggande staden Söke och middag på stan. Nu tar vi verkligen ut det sista av våra lediga dagar!

Det är en stor chans att bloggen kommer förbli lika tyst som innan efter det här, för som jag sa är motivationen inte den bästa och för att vara ärlig glömmer jag nu som då att jag ens har en blogg. Ett fåtal uppdateringar ska jag försöka få in här ännu, men vi får se hur det går.

Liten bildbomb

Jag har varit här i turkiet en bra stund nu sen jag var hemma på semester och har det fortsättningsvis så bra så. Tiden går så snabbt och det är skrämmande att tänka att jag bara har två ynka månader kvar. Jag har så otroligt blandade känslor när jag tänker på att åka hem så det känns som att min hjärna ska rivas itu. Å ena sidan skulle jag aldrig vilja lämna detta paradis, där jag älskar mitt jobb mer än jag trodde man kunde älska ett jobb, det det alltid är varm, där jag har fått vänner jag inte vet när jag kommer se igen när jag väl åker. Men å andra sidan har jag spännande saker på gång när jag kommer hem också. Lägenheten i Vasa är fixad med pojkvännen och jag flyttar dit när jag kommer hem, ska hitta ett nytt jobb och på så sätt börja ett nytt liv. Jag är förväntansfull inför framtiden och vad den har att medföra, men hur ska jag kunna lämna allt detta? Dessa tankar dyker upp rätt ofta, men det är bättre att bara skjuta dom åt sidan och njuta av tiden här till fullo.
Förra veckan hade jag också trevligt besök av min fina mor och hennes sambo. Som tidigare sagt är det ju så roligt när någon kommer hit och ser vad man egentligen gör här så det var himla skoj att dom kom. Har också ett besök till att se fram emot när två av mina favoritpersoner kommer hit om en dryg månad, nämligen mina före detta klasskamrater Robin och Sophie.
Jobbet löper på som vanligt även det är lite lugnare just nu. Skolorna har nyss börjat och det märks verkligen på mängden barn vi har. Dock är det lite skönt med lite tid att varva ner och samla lite ny energi tills höstlovet kommer och för med sig mera gäster igen. Under högsäsongen var det sån full rulle hela tiden så det mesta gick bara på rutin. Nu har vi lite tid att komma på nya lekar och aktiviteter, lära oss nya danskoreografier och sådant.

jag känner också att jag har varit dålig på att lägga upp bilder så nu kommer iallafall en del

Dagen då vi åkte på roadtrip och hade med oss vår fina val Benny hela dan

Mysiga byn Sirince där vi åt frukost

Turkisk frukost

Favorittjejen♡

Vackra Kusadasi

Seanste lediga dagen spenderades på Budha beachclub

Ska du no fara tibaka...?

oj mina goda vänner, nu är det ett bra tag sen sist. Jag har hunnit med en del under denna tid, bland annat vara hem till Finland i en vecka. 

Under den tid jag var hemma känner jag att jag har svarat miljoner gånger på samma fråga, den frågan som också fick äran att bli inläggets rubrik. Det är ingen nyhet att det har varit lite orolighter i turkiet men efter den misslyckade statskuppen verkar folk tro att landet är i kaos och att jag är i dödsfara och så är det verkligen inte. Missförstå mig inte, det är så fint att se hur många som bryr sig om mitt välbefinnande men tänkte bara göra det klart ifall det finns flera som undrar. 

Jag har inte en gång här i Turkiet kännt mig otrygg eller varit rädd över att vara här. De oroligheter som sker är mestadels vid gränsen till syrien, Ankara och Istanbul. Jag ligger väldigt långt borta från alla dessa ställen och märker inte av nånting, skulle jag inte läsa nyheterna skulle jag inte veta av att nånting av det har hänt. Medierna gör ju också sin beskärda del och får allt att verka större än vad det är när dom filmar bombdåd och demonstrationer och sänder det i nyheterna, men glömmer bort att säga att Turkiet är ett enormt land och att dessa händelser är centrerade i ett litet område. Bilden av Turkiet förvrängs och folk blir räddare för att komma hit, och det är synd, otroligt synd. När folk frågade mig om jag ska åka tillbaka svarade jag också att det är väl självklart, jag har ju ett jobb att sköta. Skulle ni åka på semester från ert jobb och bara ringa och säga att ursäkta men jag tänkte att jag kommer inte tillbaka mer? Nej. Lika lite som ni kan göra så, kan jag göra det. Så här är jag, och jag vill vara här. Jag har också 100% tillit till Nazar, och vet att skulle det vara farligt för oss att vara är skulle dom inte låta oss vara det. Dom har ansvar över sina gäster och anställda och skulle inte utsätta oss för fara.

Så ni kan vara lugna, jag är säker och älskar att vara här. 

Att vara hemma var underbart, det var så roligt att träffa familjen, pojkvännen och alla vänner. En vecka gick fort och det var mycket man skulle hinna med, nu är jag tillbaka till vardagen och redo till 1000 att fortsätta resten av säsongen!

Finbesök

Det har varit tyst på bloggen länge nu, och det är mest pågrund av att mina systrar har varit här en vecka och hälsat på! Efter så lång tid ifrån varann var det underbart att träffas och när dom klev ur bussen var det omöjligt att hålla tårarna tillbaka. Vi har haft en fin vecka och det har varit så roligt att ha någon hemifrån här så jag har fått visa vad jag egentligen sysslar med. En av dagarna dom var här åkte vi över till Samos. Det är enkelt att ta sig med båt från kusadasi till Samos, det känns ganska häftigt att det bara tar en timme att åka till Grekland. Det var jätte fint på Samos och vi hade en väldigt bra dag där. Jag har ju fortfarande jobbat fast dom har varit här så ibland har det varit lite stressigt med att hinna jobba och umgås med dem.  Men det var sjukt roligt att ha dom här och jag är tacksam över att dom kom.

Annars löper jobbet på som vanligt, känns som att tiden bara rinner iväg och snart har halva tiden gått. Vi bar också märkbart mera gäster och vi har börjat få massor med norska barn i våra klubbar. Jag gillar att ha norska barn för det är ganska lätt att lära sig och också lätt att förstå, så det känns som att jag gör mera framsteg med norskan än med danskan.
Mina knän blev också bra efter besöket till doktorn så nu kan jag dansa för fullt igen. Förra veckan hade jag en oerhört duktig grupp i dansskolan och jag var så stolt när jag såg dem uppträda. Även om vi bara tränar en timme i tre dagar utvecklas dom så mycket och det är så roligt att se. När man  har barn man verkligen tycker om så känns en vecka alltför kort.

Jag var ledig de flesta av kvällarna mina systrar var här så ikväll är det äntligen dags för minidisco och jag är så taggad att gå upp på scenen igen!

Varmt och bra!

Värmen har verkligen kommit nu och har mellan 35 och 40 grader varje dag. En dag var det 42 grader och vi gjorde en poolround där jag fick vara Nemo. Då var det otroligt hett att vara inne i kostymen när det var så varmt och gassande sol. Samma dag fick jag också dansa två minidiscolåtar som Nemo och jag tror jag har aldrig svettats så mycket i mitt liv. Men det är fortfarande så roligt, så man tänker egentligen inte så mycket på hur varmt det är. Har haft det ganska lugnt den senaste tiden eftersom jag har varit tvungen att ha paus från minidscot ganska länge nu för att vila mitt knä. Problemen med vaderna har jag sluppit men har istället fått en inflammation i knät. Men var på ett besök till doktorn så nu har jag fått medicin så nu ska det väl reda upp sig snart.
Annars då. Det märks att vi har börjat få lite mer gäster eftersom vi har barn i alla klubbar nu. Har fått ha simskola denna vecka och det var riktigt roligt. Dock gillar jag mer att ha dansskolan än simskolan men det är fint med variation. Det är underbart att jobba för Nazar när man har en sån otrolig variation i sina arbetsuppgifter, för då blir man inte nånsin trött på något. Vår familyday har också kommit igång nu, där får hela familjen komma en eftermiddag och så har vi aktivitetsguider gjort olika stationer runtom på hotellet med olika uppgifter där dom samlar poäng och så tävlar familjerna mot varann.
 Idag har det varit en sån dag då man ständigt tänker ”tänk att jag får betalt för det här”. Utifrån kan det verka som att vi har världens lättaste arbete och ibland känns det så. Men även om vårt jobb går ut på att leka har vi också ett enormt ansvar och det är ibland också ett mycket påfrestande jobb. Men idag har det verkligen inte varit påfrestande. Jag har haft chillout club hela dan och på morgonen spelade vi mest kort, på eftermiddagen var vi i Aquaparken där vi spelade vattenvolleyboll och åkte rutschkanor och på kvällen åt vi middag och sen gick vi och bowla. Imorgon är jag ledig och jag har absolut inga planer, får se imorgon vad jag hittar på.

Igår fick jag chansen att testa på vår familycruise. Det är en båtutflykt för hela familjen med olika pirataktiviteter för barnen. Denna är det guiderna som har hand om, men vi aktivitetsguider får möjligheten att åka med en gång för att studera den så vi ska ha lättare att berätta om den och sälja den till våra gäster. Den här utflykten var verkligen underbar! Man åker med båten genom ett naturreservat och det är så vackert. Kusadasi ligger riktigt nära Grekland så när man åker på denna utflykt påminner naturen mer om den grekiska än den turkiska. Båten stannar på olika ställen så man får hoppa i vattnet från båten och simma och vid ett tillfälle ordnas också skattjakt för barnen på stranden. Det var soligt och varmt och vattnet ar glasklart så man såg ända ner till bottnen. Skulle lätt kunna åka flera gånger på denna.

Allt man missar

En av dom svåraste sakerna med att vara här i Turkiet är att man får ett helt nytt liv här, men det liv man har där hemma fortsätter. Man skulle så otroligt gärna vilja delta i båda, men nu är man här och livet där hemma fortsätter utan en. Detta innebär ju att man missar många saker som händer hemma som man gärna skulle vilja delta på. Även om jag ett par gånger har känt att jag hellre skulle vara hemma den stunden än här i Turkiet så vill jag inte kalla det hemlängtan. Det är bara en längtan att för en stund få ta del av ditt vanliga liv, för ibland är det så irriterande att det fortsätter utan dig. Att få ge systern den stora kram hon förtjänade efter att ha fått sin fina fastanaställning och gratulera pojkvännen till det nya jobbet skulle ha varit så fint, och vad skulle jag inte ha gjort för att få vara hemma och möta systern när hon kom hem från sin tre månaders resa i Afrika? Nu är också min faster från Australien på besök hemma hos oss och henne har jag inte sett på två år så känns så synd att jag inte får chansen att se henne. Idag är också den dagen som man har haft siktet ställt på i flera månader nu, 16 juni. Pojkvännen slipper äntligen ut från militären och nu skulle jag vilja vara hemma med honom och dela hans glädje.

Men allt detta, är det lilla pris jag får betala för mitt fantastiska liv här. Det liv som är omtumlande, prövande, spännande, lärorikt och helt otroligt. Det finns inte en gång än som jag har ångrat att jag tog chansen att komma hit. Man lär sig så mycket här och växer så mycket, om det inte märks utåt så märks det i alla fall inåt och det är tillräckligt för mig. Jag älskar mitt liv här och jag älskar den person jag är när jag är här.
Det var inte ett lätt val att åka med tanke på vänner, familj och pojkvän men ack vad jag är glad att jag gjorde det. Jag tror det går inte att räkna hur många gånger jag har fått frågan ”men va, hur kan du åka när du har pojkvän?”
Självklart är det inget lätt val att lämna sin pojkvän i ett halvår och sticka iväg till ett annat land. Men det här var något jag verkligen ville göra, det var ju drömmen. Och jag står fast vid att man ska inte behöva välja mellan kärleken och sina drömmar, man ska kunna få båda. Ja, ett halvår är en ganska lång tid att vara ifrån varann men om jag inte skulle ha åkt, och om jag om några år framåt skulle ha sett tillbaka skulle inte ett halvår ha verkat som någonting och jag skulle ha blivit så besviken och ledsen över att jag aldrig åkte. Jag hade ju också turen att ha en så osjälvisk pojkvän som lät mig åka utan att klaga det minsta, och det är jag så tacksam för. Och att veta att vi kan vara borta från varann ett halvår och jag sen kan komma hem och allt är som förut, det är guldvvärt.

Det sista jag ska nämna är att nu är det exakt två veckor tills mina systrar kommer hit och jag är så ivrig så jag knappt kan behärska mig!

Sommaren är påväg♡

När vi först kom till kusadasi var vädret mycket varierande och det kom regnskurar ganska ofta och det var kallt på kvällarna. Nu har det verkligen ändrat och vi har haft runt 30 grader i flera dagar och vi njuter till max!
I torsdags var vi ju lediga och vi spenderade hela dagen i Aquaparken. Vi hade med oss spelkort så vi spelade, lyssnade på musik och simmade. Det bästa med lediga dagar är att få vakna och göra sig i ordning i lugn och ro och sen äta frukost läänge. Att få äta hotellfrukost varje dag är oerhört lyx, men dom dagar man ska jobba hinner man inte sitta och njuta så mycket så då är det skönt att göra det när man är ledig. Igår hade vi en lugn dag, eftersom fredag är gästernas första dag och då är nästan allihopa i vattenparken. På eftermiddagen hade vi bara ett barn och det var den norska tjejen. Hon åkte hem idag så vi var tvungna att säga hejdå igår efter minidiscot. Det var inte alls roligt att säga hejdå för vi har haft så roligt tillsammans, och jag tyckte så mycket om henne. Skulle jag få välja skulle hon få vara med mig här hela säsongen. Att bara ha ett barn i klubben är både lätt och svårt. Det är lätt för det är inte så mycket att hålla koll på och man kan göra i princip vad man vill, men svårt för att man inte kan hålla sig till den planering man redan har gjort. Men vi ritade och pysslade och sen gick vi till stranden där dom hade skumparty, det var såå roligt och jag längtar redan tills nästa gång. Efteråt byggde vi sandslott och lekte ett par lekar.
Idag har jag varit ledig igen (känns som att jag är ledig hela tiden även om det bara är 1-2 dagar i veckan) och har haft en riktigt bra dag. Jag sov läänge, gick upp till hotellet och åt lunch med kollegorna och sen låg jag bara vid poolen. Hade planerat att åka in till stan på dagen, men sparade det till kvällen så Jessika också kunde komma med eftersom hon hade kvällen ledig. Vi var tvungna att gå och fixa min jobbtelefon som har slutat fungera och sen gick vi till Starbucks och köpte varsin smoothie och satte oss på en bänk vid havet och satt där och pratade och njöt. Även om man inte har något ärende in till stan är det ändå så skönt att åka bort från hotellområdet när du har lediga kvällar.

Det har också varit bra för mig att vara ledig så jag har fått vila mina ben lite, eftersom jag har fått början på benhinneinflammation. Har även där hemma kämpat med detta men det har varit bra en lång tid nu. Men nu när jag har dansat så mycket minidisco är det påväg tillbaka. Våra danser innehåller mycket hoppande så det är ju självklart påfrestande för vaderna. Men har haft lång paus från dansandet och har stretchat mycket så nu tror jag det är på bättringsvägen.

Skumpartyt i full gång

Här spenderades lediga dagen

Så fint att sitta på kanten längsmed havet

Jessika♡